Möt medeltiden
TillbakaAlbrekt av Mecklenburg
Albrekt av Mecklenburg (1338-1412) var kung i Sverige 1364-1389. Han kom hit, kallad och efterlängtad av adeln. Han fick lämna landet besegrad och hatad, kallad "Vargen från Mecklenburg". Albrekt lämnade ingen opåverkad. Han var en person som skapade både engagemang och motstånd under sin regeringstid. Albrekt föddes 1338 i det tyska hertigdömet Mecklenburg. Hans far hette också Albrekt och var hertig av Mecklenburg. Hans mor, Eufemia, var syster till den svenske kungen Magnus Eriksson. Det var planerat att Albrekt skulle ta över som hertig i Mecklenburg efter sin far. Förhållandena i Sverige kom dock att förändra planerna. 1363 åkte flera personer ur den svenska högadeln med den rike Bo Jonsson Grip i spetsen till Mecklenburg. Man ville ha hjälp att störta Magnus Eriksson, som man upplevde orättvis och envis. Redan 1356 hade adeln gjort uppror, men inte lyckats besegra Magnus. Nu hade man bestämt sig. Kungen skulle störtas och man bad far och son Albrekt om hjälp. Redan samma höst utrustades en krigsflotta och mecklenburgarna seglade mot Sverige. Soldaterna med både tyskar och svenska stormän drog genom landet. Även trupper från Hansan hade man till hjälp. På ett halvår hade kung Magnus trupper besegrats och 1364 valdes Albrekt av Mecklenburg till svensk kung. Hertig Albrekt, kungens far, hade stora planer för sig och sin son. Han var med och regerade Sverige tillsammans med sonen under flera år. Men han lät sig inte nöja med det. Han planerade också att erövra både Danmark och Norge. Detta visade sig dock omöjligt att genomföra. De båda "Albrektarna", far och son, underlättade för tyskar att verka i Sverige. Flera tyskar placerades som fogdar på kungens slott och var med att styra landet. Bönderna protesterade mot fogdarnas hårda metoder. Den svenska adeln, med Bo Jonsson Grip i spetsen, reagerade kraftigt mot kungens enväldiga styre. De tvingade honom att lova och försäkra att han skulle styra landet med svenska män på borgarna och i riksrådet. Albrekt höll sitt löfte bara till en viss del. I slutet av 1380-talet var adelns tålamod med kung Albrekts sätt att styra landet slut. Man bad drottning Margareta om hjälp att störta kungen. Det berättas att Albrekt hånade Margareta genom att kalla henne "Kung Byxlös" och han skickade henne en brynsten att slipa synålar på. Margareta samlade en här och det blev hårda strider på flera platser i landet. Det avgörande slaget stod utanför Falköping i Västergötland där Albrekts trupper slutgiltigt besegrades. Det sägs att Margareta som hämnd lät klä Albrekt i narrkåpa. Albrekt fängslades och fördes till den kungliga borgen Lindholmen i Skåne. Där satt han fången i sex år. Till slut frigavs han mot en stor lösensumma och fick återvända till Mecklenburg. Där dog han 1412, 74 år gammal.