Släkten van Vitzen (uttalas Fittsen) var en betydelsefull adelssläkt med stort inflytande i Sverige under andra halvan av 1300-talet. Inte minst i Möre, södra Kalmar län, ägde släkten många gårdar. Under 1300-talet ökade adelns inflytande kraftigt. Flera tyska adelssläkter invandrade till Sverige. Under Albrekt av Mecklenburgs regeringstid, 1364-1389, placerades ett flertal tyska adelsmän som fogdar på kungens borgar. Släkten van Vitzen invandrade till Sverige från Holstein under 1300-talet. Vicke van Vitzen den äldre blev kung Albrekts förtrogne. Han placerades som fogde på Kalmar slott 1366 och var kvar ända till 1389. Det innebär att han är den fogde som har suttit längst tid på Kalmar slott. Vicke blev en av landets rikaste personer. Han ägde hundratals gårdar koncentrerade till sydöstra Sverige. Större delen av sin tid bodde han på Kalmar slott. Släkten ägde också Påbonäs borg i Söderåkra socken, nära gränsen mot Danmark. En huvudgård fanns också i Risinge, Mörbylånga socken på Öland. Vicke satt i riksrådet och hade stort inflytande på den svenska rikspolitiken. Han var en intrigmakare och maktperson, bland annat kan han ha legat bakom mordet på linköpingsbiskopen Gottskalk Falkdal 1374. Han var också aktiv för att få Birgitta Birgersdotter förklarad som helgon. Vicke var kung Albrekts trogne riddare. När drottning Margareta samlade en här för en avgörande strid mot kung Albrekt drog Vicke till kungens försvar med häst och rustning. I slaget vid Falköping 1389 stupade Vicke den äldre och Albrekts här drevs på flykten. Efter Vicke den äldres död övertogs hans gårdar av släktingarna, fr.a. hans brorson med samma namn, Vicke van Vitzen, den yngre. Denne insåg att det var nya tider i antågande. Han överlämnade och sålde därför alla släktens gods till drottning Margareta 1391, däribland Kalmar slott och Påbonäs borg. Han blev successivt god vän med Margareta och kom så småningom med i riksrådet. Vicke van Vitzen, den yngre dog 1407 och begravdes i Vårfrukyrkan i Skänninge.