Möt medeltiden
TillbakaHur ska man leva?
Människorna under medeltiden hade en gemensam syn på vad som var viktigt i livet och hur man skulle leva. De hade en kristen tro som styrde mycket av vad de gjorde och tänkte. Så här tyckte medeltidsmänniskan att man skulle leva: 1) tro på Gud, 2) hoppas på frälsning och evigt liv, 3) visa kärlek till Gud och sina medmänniskor, 4) vara rättvis i alla lägen, 5) vara modig och våga stå för sina åsikter, 6) vara måttfull och dela med sig, 7) söka kunskap, både teoretisk och praktisk, för att klara sitt liv bättre. Detta kallas "de sju dygderna". Motsatsen till de sju dygderna var de sju dödssynderna. Så här skulle man inte vara: 1) girig (att ha mer och mer), 2) en frossare (vräka i sig mat och dryck till skada för sig själv och andra), 3) avundsjuk, 4) vred, argsint, 5) likgiltig (inte bry sig om), 6) högmodig (tro att man är mer värd än andra), 7) vällustig (att bara tänka på att sig själv även när det går ut över andra). Tänk om man följde de sju dygderna och undvek dödssynderna. Då levde man ett bra liv. Om man handlade fel i livet eller gjorde någon illa kunde man i bikten få syndernas förlåtelse av prästen. Alla människor biktade sig minst en gång om året. Därefter skulle man gottgöra den man skadat, det vill säga man skulle bli vän med sin ovän eller ge dubbelt tillbaka om man stulit. Hade man syndat direkt mot Gud kunde man få göra botgöring. Det innebar att man gav en gåva till kyrkan eller till de fattiga eller vandrade till ett helgons grav. Arbetet var ofta hårt och slitsamt för människorna under medeltiden. Därför blev avbrotten för fester desto mer välkomna. Skillnaden mellan vardag och fest var stor. Man hade stora fester vid jul och påsk, på helgondagarna, vid dop, bröllop och begravning. En medeltida människa trodde att livet inte tog slut i och med döden. Detta gav dem ett stort hopp samtidigt som livet inte fick slarvas bort eller levas hur som helst.