Alla människor på medeltiden var kristna. Gud hade skapat världen och var med i allt som skedde på jorden. Han var med i hemmet, på krogen, när man arbetade, i kyrkan och så vidare. Gud var en del av livet och stod för det goda. Men det onda var också en del av livet. Det onda mötte man i krig, våld och människors ondska. I världen kämpade det onda och det goda, Gud och djävulen. Människan hade möjlighet att välja. Hon kunde ställa sig på det godas sida. Kraft att göra det goda fick människan av Gud i gudstjänsten, bönen och bikten. För den medeltida människan fanns inte ordet lagom. I stället upptäckte man motsatserna i livet: gott och ont, Gud och djävul, himmel och helvete, vardag och fest. Den medeltida människan var aldrig ensam, hon var alltid med i ett sammanhang: i familjen, på gården, i byn, i kyrkan. Dessutom hade hon alltid helgonen vid sin sida, som hjälp. Det var viktigt att leva ett riktigt liv, att leva på det sättet som Gud hade planerat när han skapade en.