Klostren var betydelsefulla i det medeltida samhället. Där bodde munkar och nunnor som genom bön och arbete ärade Gud och hjälpte sina medmänniskor. De bad eller sjöng vid bestämda tider så kallade tideböner, ett slags bönegudstjänster med ord från Bibeln. Varje dag firade man den heliga mässan. Tiden mellan gudstjänsterna ägnade de till stor del åt arbete. "Ora et labora", sa man - bed och arbeta. Arbeten man ägnade sig åt kunde vara trädgårdsarbete i klosterträdgården, avskrivning av heliga skrifter och för nunnorna sy- och textilarbeten. Munkarna hjälpte också människor som kom till klostren med att skriva brev eller få svar på frågor som rörde arv, kontrakt eller testamenten. Klostren kunde fungera som sjukhus. Munkarna och nunnorna var ofta duktiga på medicin och läkemedel. Blev en människa sjuk var det vanligt att man tog den sjuke till ett kloster. På klostren hölls ibland viktiga politiska möten. Där fanns en stor samlingssal och där fanns munkar som kunde skriva ned vad som beslutades. Dessutom hade man rum för att ta emot besökande och resande, oavsett om det var en furste eller en vanlig bonde. Munkarna och nunnorna tillhörde olika ordnar. I Norden fanns kloster av bland andra cistercienserorden, benediktinerorden, birgittinerorden och johanniterorden. Varje orden hade sina speciella traditioner och bestämmelser. Gemensamt för alla klosterregler var munkarnas och nunnornas löften om fattigdom, kyskhet och lydnad.