Tiggarbröder fanns i de flesta svenska städer. De kallas idag ofta, lite förenklat, för munkar, men under medeltiden kallade man dem bröder. Tiggarbröderna slog sig oftast ned i städerna där de bodde i särskilda konvent, vilket betyder "plats där man möts". Konventen (eller klostren som en del lite förenklat säger idag) bestod av ett flertal byggnader med kyrka, samlingssal, bibliotek, sovsal, matsal, gästrum med mera. Tiggarbröder fanns i Sverige under medeltiden i bland annat Kalmar, Skänninge och Skara. Konventen var öppna på ett helt annat sätt än klostren. Dit var människorna välkomna för råd och hjälp i både andliga och praktiska frågor. Bröderna hjälpte till med att skriva brev och kontrakt, arv och testamenten. Man kunde få medicinsk hjälp och i konventen fick man övernatta om man var på tillfälligt besök i staden. Konventen användes också, liksom klostren, för politiska möten och sammankomster. Det var vanligt med utbyten mellan olika konvent vilket gjorde att bröderna alltid var aktuella när det gällde nyheter, mediciner och tekniker. Bröderna syntes ofta ute i stadsvimlet. De hade dessutom ett ansvar för landsbygdens människor. De var därför ute på predikarevandringar, ibland nära staden, ibland på miltals avstånd från närmaste stad. På det sättet lärde de känna många människor. De spred idéer och nyheter från staden och den stora världen ut på landsbygden. Tiggarbröderna, eller som de ibland kallades predikarebröder, tillhörde två olika ordnar: dels franciskanerna eller gråbröderna efter sin grå klädsel, dels dominikanerna eller svartbröderna efter sin svarta klädsel.