Hansan var en betydande politisk makt i Östersjöområdet under medeltiden. Tyska köpmän satt med i rådet och styrde flera av städerna i området. Flera kungar och furstar tyckte att Hansans makt var alltför stor och var rädda att de enskilda ländernas självständighet skulle minskas eller helt försvinna. I Norden såg Danmark sin ledande ställning hotad. Detta var en av orsakerna till att de nordiska rikena bildade en union, den så kallade Kalmarunionen, i slutet av 1300-talet, för att gemensamt kunna stå emot Hansans makt. Hansan ville å sin sida inte att något enskilt land skulle växa sig för starkt så att deras eget inflytande minskade. Därför tog man i konflikterna och krigen oftast parti för den näst starkaste parten för att väga upp situationen. År 1360 och 1361 erövrade Valdemar Atterdag Skåne, Öland och Gotland. Hansestäderna gick i krig mot honom för att inte Danmark skulle bli för starkt och dominerande. Under stora delar av medeltiden rådde ett politiskt maktspel mellan Hansan, kungar och furstar om makten i Östersjöområdet. Handeln var beroende av lugn och fred så naturligtvis ville köpmännen undvika både krig och sjöröveri.