Under medeltiden fiskade man mycket sill på Öland. De viktigaste fiskelägena var Sikavarp i Bredsättra socken på östra Öland och Kyrkhamn vid södra udden. De blomstrade under 1100-, 1200- och 1300-talen. Då gick sillen till i stora mängder. Vid fiskelägen togs sillen iland, rensades och saltades. Sikavarp utvecklades till öns största handelsplats vid denna tid.
Det fanns säkert en del heltidsfiskare, men sannolikt var det mest bönder som bedrev fisket under vissa tider på året.
Fiskarna bodde i enkla grophus, en mindre byggnad med golvet nedgrävt i marken och med enkla väggar och tak. Efter hand byggde fiskarna åretruntbostäder. Vid både Sikavarp och Kyrkhamn uppfördes kapell att användas vid marknader och folkfester. Det var mycket liv och rörelse och många människor särskilt vid vissa tider på året på dessa platser.
Fisket gav goda och säkra inkomster för många människor, både för de som fiskade och för t.ex. biskopen i Linköping som hade stort inflytande över Sikavarp. Men lika plötsligt som sillen gick till, lika plötsligt försvann den. Redan under andra halvan av 1300-talet märktes en minskning och under 1400-talet är den stora sillruschen på Öland över. Sikavarp lyckades dock överleva en tid som handelsplats och som kultplats för den heliga Birgitta.