Möt medeltiden
TillbakaBönder
De flesta människor under medeltiden var bönder. De levde ett vanligt bondeliv med sådd och skörd, mjölkning och slakt.
Bönderna på Öland bodde i byar, där gårdarna låg på rad. "Tomt är tegs moder", sa man. Det betydde att gårdstomtens storlek i byn avgjorde hur stor åkerbit fick man att odla. Marken skiftades under tidig medeltid enligt det så kallade tegskiftet. Fortfarande ligger många radbyar kvar på samma plats som på medeltiden.
Många bönder på Öland ägde själva sin gård och betalade skatt till staten. De var skattebönder. Andra bönder ägde inte själva gården utan hyrde, arrenderade, den av en adelsman. Dessa bönder varfrälsebönder. De betalade skatt, sin arrendeavgift, till frälsemannen, adelsmannen. Vanligtvis skrev man ett kontrakt på sex år. Därefter fick man skriva ett nytt avtal. I många fall fick bonden betala en extra avgift vart sjätte år för att få bli kvar på sin gård. Det kunde vara betydligt besvärligare att vara frälsebonde än skattebonde. I många byar fanns både skatte- och frälsebönder.
Även kyrkan, biskopen och klostren ägde gårdar. De bönder som hyrde dessa gårdar kallas kyrko-, biskops- och klosterbönder. De betalade sin skatt, sin arrendeavgift, till kyrkan, biskopen eller ett kloster. På Öland ägde två kloster många gårdar: Kalmar nunnekloster och Vadstena kloster. Även Nydala kloster hade några gårdar på Öland. I Bredsättra socken hade biskopen i Linköping flera gårdar. Han var intresserad av det inkomstbringande sillfisket i Sikavarp.
Sommaren 1350 kom pesten, digerdöden, den stora döden, till Kalmar. Redan under hösten hade den nått hela Öland. Flera gånger kom pesten tillbaka. 1363-66, 1393-99, 1404-06, 1411-16 var pestår. Digerdöden slog hårt, fr.a. i skogsbygden. Öland var det område i Kalmar län som klarade sig bäst.