Kalmar var en av Sveriges viktigaste städer. I stadens hamn la fartygen från utlandet till fullastade med varor. Hamnen var djup som en kittel och kallades därför Kättilen. Vid de mindre bryggorna låg de öländska fiskebåtarna.
Varorna söderifrån fördes in i staden genom Stadsbroporten och upp längs Hamngatan. I klädeshuset "Panneryng" kontrollerades många varor. Fr.a. de fina tygerna från Flandern synades innan de såldes vidare till en inhemsk köpman. I klädeshuset talades flera olika språk: tyska, svenska, holländska, danska med mera Utanför träffades människor av alla slag från rika köpmän till tjänstefolk och dragare. På andra våningen i Panneryng hade stadens finaste personer, Kristoffergillet, en festlokal.
Vinet som fördes in kontrollerades av Göblo vinman som bodde längst ned på Hamngatan.
Även de varor som fördes ut ur staden kontrollerades noggrant. I våghuset, som låg på Hamngatan, mitt emot Panneryng, vägdes alla varor innan de lastades på skeppen.
Torget var en annan samlingsplats i staden. Här kunde man se de fina köpmanshusen, här låg det stora rådhuset där stadens råd sammanträdde, här fanns kåken, en lokal där brottslingar förvarades i väntan på dom. Mitt på torget stod skampålen, ett kännbart straff för den som hade felat. Varje vecka var det marknad på torget. En gång om året, i slutet av augusti, träffades alla från land och stad till den stora årliga frimarknaden vid Bartolomeimäss. Strax intill torget reste sig den mäktiga Nicolaikyrkan med sina jättelika tornspiror.
Läs mer om Kalmar stad i "Möt medeltiden", Samhället, Städer runt Östersjön.