Möt medeltiden
TillbakaBönder
Under sen järnålder koncentrerades bebyggelsen till vissa områden i Emådalen som var lämpade för jordbruk, medan större delen av bygden var obebodd. Under tidig medeltid expanderade bebyggelsen ut i skogsbygderna. Ny mark bröts, ny jord odlades. I de gamla befolkningscentra, slättområdena, fanns det byar under medeltiden, i övrigt var det enbart ensamgårdar. Man kan se på ortnamn som -ryd (betyder röjd mark), -hult (betyder äng) och -måla (betyder uppmätt område) var nybyggarna bosatte sig.
Den tidigmedeltida expansionen varade till andra halvan av 1300-talet. Sommaren 1350 kom pesten, digerdöden, den stora döden, till Kalmar. Redan under hösten nådde den ut till skogsbygderna i Handbörd. De första offren strax före jul. Pesten slog hårt, inte minst i marginalbygderna. Detta var en av orsakerna till att jordbruket minskade i slutet av 1300-talet och under stora delar av 1400-talet. Flera gånger kom pesten tillbaka. 1363-66, 1393-99, 1404-06, 1411-16 var pestår. Inte förrän i slutet av 1400-talet återhämtade sig jordbruket.
Flera bönder i Handbörd ägde själva sin gård och betalade skatt till staten. De var skattebönder. Andra hyrde, arrenderade, marken av en adelsman, en frälseman. Dessa bönder kallas för frälsebönder. De betalade sin skatt, sin arrendeavgift, direkt till adelsmannen. Det vanliga var att man skrev ett kontrakt på sex år. Därefter fick man skriva ett nytt avtal. I många fall fick bonden betala en extra avgift vart sjätte år för att få bli kvar på sin gård. Det kunde ibland vara betydligt besvärligare att vara frälsebonde än skattebonde. Även kyrkan, biskopen och klostren ägde gårdar. De bönder som hyrde dessa gårdar kallas kyrko-, biskops- och klosterbönder. De betalade sin skatt, sin arrendeavgift, till kyrkan, biskopen eller ett kloster. Vadstena kloster och Kalmar nunnekloster ägde många gårdar i Handbörd.