Möt medeltiden

Tillbaka

Konvent

Konvent

I många av medeltidens städer bodde det en slags munkar eller nunnor som tillhörde Dominikaner- eller Fransiskanerorden. Även om de hade avlagt samma löften som munkar och nunnor kallade de sig själva för bröder eller systrar. De bodde i särskilda kloster som kallades konvent och bestod av flera olika byggnader med en stor kyrka i centrum. Både fransiskaner- och dominikanerbröderna var välutbildade och alla var prästvigda. Dominikanerna var klädda i svarta mantlar och kallades därför svartbröder. Fransiskanerna gick klädda i grått och fick benämningen gråbröder.

Brödrakonventen var mer öppna än ett kloster. Det var vanligt att man tog emot folk för möten, samtal och själavård. Man hade övernattningsrum för resande och man tog emot sjuka för vård. Konventen blev centrum för lärdom med böcker, studier och undervisning.

Bröderna var ofta ute på stan och samtalade med människor. De vandrade också omkring på landsbygden för att predika. Då lärde de känna många människor och spred idéer och nyheter från stad till land.

Politiska sammankomster ägde ibland rum på konventen. Kanske var det i samlingssalen på dominikanerkonventet i Kalmar som förhandlingarna vid Kalmarunionens bildande sommaren 1397 hölls.

I Norden fanns det under medeltiden brödrakonvent i bland annat Visby, Sigtuna, Skänninge, Kalmar, Lödöse och Skara. Nunnekloster fanns i Kalmar, Skänninge och Stockholm.