I och intill flera medeltida städer fanns det helgeandshus. Där omhändertogs gamla, sjuka och föräldralösa barn. De sjuka vårdades av bröder och systrar som hade stora kunskaper om mediciner och örter. Barnen togs omhand tills de kunde klara sig själva.
De gamla och sjuka fick betala efter förmåga, dvs hade de mycket pengar fick de betala mycket, hade de inga pengar alls var vården gratis. I övrigt levde helgeandshusen på gåvor. Ofta skänktes gårdar till dem. Gårdarna hyrdes ut och på så sätt fick bröderna och systrarna in pengar till verksamheten.
Helgeandshusen var stadens angelägenhet. Det var stadens råd som beslutade om man skulle ha helgeandshus och hur det i så fall skulle skötas. Till varje helgeandshus hörde en kyrka och en präst som ansvarade för gudstjänster och själavård. Flera helgeandshus var, liksom hospitalen, tillägnade S:t Göran.