I många medeltida städer fanns skolor. De drevs av kyrkan och låg därför nära den stora kyrkobyggnaden. Skolorna var bara till för pojkar. Som lärare fungerade präster eller en särskild skolemäster.
Det var endast pojkar till adelsmän och borgare som gick i skolan. Hade de inte bostad i staden fick de bo på skolan eller hos någon vän.
Skoldagarna var långa för pojkarna och de satt alla i samma klassrum. Det var meningen att de äldre skulle lära de yngre. Läraren ägnade mest tid åt de äldsta. Man skrev på vaxtavlor, eller griffeltavlor som de kallades, med särskilda grifflar av ben eller horn. Skrev man fel var risken stor att man fick smäll på fingrarna av färlan, en liten, smal brädbit som läraren hade.
Eftersom kyrkan drev skolorna var det meningen att pojkarna som gick där skulle bli präster. Därför läste man ämnen som en blivande präst kunde ha nytta av. De som inte skulle bli präster gick bara i skolan tills de hade lärt sig läsa, skriva och räkna. Sedan slutade de och började lära sig ett yrke, till exempel handelsman eller hantverkare.
En del pojkar fortsatte att studera. De kunde då fara till ett universitet utomlands. Paris, Bologna och Prag var populära studieorter för många pojkar från Norden. Efter studierna kom de tillbaka med nya kunskaper och erfarenheter som de kunde använda i sitt yrke.
Flickorna var inte helt utestängda från undervisning. En del flickor fick undervisning i hemmen eller på nunneklostren.