Möt medeltiden
TillbakaPetrus de Dacia
"Min ljuvliga, jag kan inte säga hur mycket jag lider över att behöva leva på ett så stort avstånd från dig". Så skrev dominkanerbrodern Petrus de Dacia till Kristina av Stommeln någon gång i slutet av 1200-talet. Petrus de Dacia föddes någonstans på den gotländska landsbygden år 1235. Hans far var bonde. Petrus var en grubblande liten pojke som drogs till de tiggarbröder som vandrade runt på Gotland. Någon gång under 1250-talet kom han till Dominikankonventet i Visby och bad att få bli novis. Han antogs och fick grundläggande utbildning. Petrus visade sig vara en lovande novis som borde få studera vidare. År 1266 skickades han därför till universitetet i Köln. I byn Stommeln, inte långt från Köln, bodde vid samma tid en from flicka som hette Kristina Bruso. Hon hade ända sedan hon var tio år haft uppenbarelser där hon mötte Kristus. Något år efter att Petrus kom till Köln träffade han Kristina för första gången. Petrus blev djupt gripen av den unga kvinnans fromhet och person och besökte henne ytterligare tolv gånger under de tre år han tillbringade i Köln. År 1269 fick Petrus order att bege sig till Paris för att slutföra sina studier. Under den tid Petrus var i Paris började han och Kristina brevväxla. När Petrus var klar med sina studier i Paris besökte han än en gång Kristina på återvägen till Sverige. När Petrus kommit hem till Sverige fortsatte han och Kristina sin brevväxling, samtidigt som Petrus började arbeta på en bok om Kristinas liv. Syftet med den var att få Kristina helgonförklarad. Han arbetade på boken samtidigt som han verkade som lärare vid olika dominikankonvent i Sverige. Vintern 1279-80 vistades Petrus i Kalmar, en annan period var han i Skänninge i Östergötland. Boken om Kristina räknas som Sveriges första riktiga bok. Den beskriver både Kristinas uppenbarelser och andra övernaturliga händelser och brevväxlingen med Petrus. Men i boken ändrades texterna i breven så de blev mer passande. Meningen i början av denna text ändrades till "Oss plågar det inte att vara kroppsligen åtskilda eftersom den vi älskar [Gud] är oändlig". Den fråga som sysselsatt människor ända sedan Petrus och Kristinas tid är om de älskade varandra som man och kvinna eller om de bara var förenade av en innerlig tro. Vi lär aldrig få klarhet, men att det fanns starka band mellan dem är helt klart. Petrus dog omkring 1290, medan Kristina överlevde honom med ungefär 20 år.