Möt medeltiden
TillbakaMagnus Eriksson
Magnus Eriksson (1316-1374) är den kung i Nordens historia som regerat längst. I 33 år regerade han i Sverige och Norge. Dessförinnan var han omyndig kung över de två rikena i 12 år. Magnus Eriksson var son till hertig Erik Magnusson och den norska prinsessan Ingeborg Håkonsdotter. Redan vid två års ålder, 1318, ärvde han Norges krona efter sin morfar. Året efter valdes han till kung i Sverige. När han var 15 år, 1331, förklarades han myndig och fick också i praktiken överta makten. Magnus for ända ned till Namur i nuvarande Frankrike för att skaffa sig en hustru. Det blev den vackra Blanche som han tog med hem till Sverige. Hon var van vid eleganta och lyxiga seder från hovlivet i Frankrike, något som hon försökte att införa även i Sverige. Magnus och Blanche fick tillsammans fem barn, tre döttrar och två söner. Magnus Eriksson försökte att modernisera det svenska samhället. Han avskaffade träldomen 1335. Han ersatte de gamla landskapslagarna med en landslag för hela landet, cirka år 1350. Några år senare införde han också en stadslag. Den skrevs för Stockholm men kom att gälla i alla Sveriges städer. Kung Magnus förde också en aktiv utrikespolitik. Han inköpte Skåne och Blekinge för dyra pengar 1332. Han genomförde två korståg mot Novgorod 1348 och 1350 för att få kontroll över handeln där. Genom att stärka sin egen makt kom Magnus i motsättning till flera personer ur adeln. Inte minst Birgitta Birgersdotter (den heliga Birgitta) visade flera gånger sitt missnöje med kungen. Det märks bland annat i hennes uppenbarelser. Till slut gjorde adelsmännen uppror mot Magnus. Han avsattes 1364 och Albrekt av Mecklenburg valdes till ny kung. Magnus fängslades och fick sedan flytta till Norge, där hans son Håkan var kung. 1374 dog Magnus Eriksson. I en häftig storm föll han överbord från ett fartyg som gick utmed den norska kusten