Möt medeltiden
TillbakaIngeborg Håkansdotter
Ingeborg var en norsk prinsessa som fick stort inflytande i norsk och svensk politik under första halvan av 1300-talet. Ingeborg föddes 1301. Hon var dotter till den norske kungen Håkan Magnusson. Redan när hon var ett år blev hon bortförlovad. Vid 10 års ålder gifte hon sig med den svenske hertigen Erik Magnusson. Han var då 23 år. Giftermålet var naturligtvis inget som Ingeborg hade bestämt. Det var i stället ett led i hertig Eriks strävan att bli kung i både Sverige och Norge. Brudparet träffade varandra för första gången vid bröllopet. Eriks planer att bli kung grusades dock ganska snart. Tillsammans med sin bror Valdemar dödades han vid det så kallade Nyköpings gästabud 1318. Ingeborg blev alltså änka vid 16 års ålder, vilket måste ha varit ett hårt slag för henne. Då hade hon två småbarn, en pojke som hette Magnus och en nyfödd flicka, Eufemia. Eriks och Valdemars anhängare reagerade snabbt på brödernas död. De fördrev den som stod bakom morden, den tredje brodern kung Birger Magnusson, ut ur landet. Till ny kung valdes i stället Ingeborgs och Eriks treårige son, Magnus. Denne Magnus Eriksson kom sen att förbli kung i Sverige och Norge i inte mindre än 45 år. Ingeborg satt som hertiginna i västsverige. Några år efter makens död syntes hon alltmer tillsammans med den halländske riddaren Knut Porse. De flyttade ihop och bodde tillsammans i många år innan de till slut gifte sig 1327. Ingeborg var en stark kvinna som kunde driva sin egen vilja och sin egen politik. Inte minst när kung Magnus var liten var det i praktiken Ingeborg och Knut Porse som styrde de två rikena. Deras självständiga politik irriterade riksråden i Norge och Sverige. 1326 och 1327 drogs därför deras maktbefogenheter helt in. Knut Porse dog 1330. Återigen blev alltså Ingeborg änka. Hon minskade därefter sina ambitioner att regera och styra i Norge och Sverige. I stället fungerade hon som en trogen kungamoder till sin son Magnus Eriksson ända till sin död 1361.