Det var vanligt under medeltiden att man reste till heliga platser i Europa. Dessa resor kallades pilgrimsfärder och gjordes för att få uppleva den gudomliga kraft som fanns på en helig plats. Orsaken kunde vara att tacka ett helgon för att man blivit hjälpt. Hade man handlat illa kunde man av sockenprästen bli ålagd att som botgöring vandra till helgonets plats och ge en gåva. Populära vallfartsorter var till exempel Trondheim med den helige Olofs grav och Vadstena med den heliga Birgittas. Det populäraste målet i Europa för pilgrimer var Santiago de Compostela i Spanien och den helige Jakobs grav. En del vandrade ända ned till Jerusalem för att besöka de platser där Jesus varit. Pilgrimsresorna tog lång tid och var ofta strapatsrika. Var det ett avlägset pilgrimsmål kunde man vara borta i ett år eller mer. Innan resan påbörjades välsignades man av sockenprästen. Vid hemkomsten hade man med sig ett pilgrimsmärke från den ort man besökt och var naturligtvis många erfarenheter rikare.