Cecilia levde i romarriket på 200-talet e. Kr. Hon, hennes man och hans bror avrättades för sin kristna tro. Vid den här tiden var kristendomen förbjuden i det romerska riket. Alla skulle offra till de romerska gudarna. Cecilia vägrade. Hon fördes inför domaren Almachius som ville tvinga henne att offra till de romerska gudarna.
"Almachius sa: Är du okunnig om vilken makt jag har?
Cecilia svarade : Er makt är som en säck full med luft, om man sticker i den med en nål är det på en gång slut med dess styvhet. Trots all den styvhet som den verkar ha faller den ihop...Det är alldeles omöjligt att förneka Guds heliga namn. Bättre saligt dö än osaligt leva.
Almachius sa: Jag har makt över liv och död.
Cecilia: Livet kan du ta ifrån de levande, men du kan inte ge liv åt de döda. Alltså är du en dödens, inte en livets tjänare.
Almachius: Lägg nu bort ditt oförnuft och offra åt gudarna!
Härpå svarade Cecilia: Jag vet inte vad du gjort med dina ögon. De som du kallar gudar är ingenting annat än stenar.
Då blev Almachius vred och bestämde att hon under ett helt dygn skulle förbrännas i ett bad av kokande vatten. Medan hon befann sig i badet var det som hon hade befunnit sig på en sval plats - hon blev inte ens svett. När Almachius fick höra detta, gav han befallning om att hon skulle halshuggas i själva badet. Bödeln högg till henne tre gånger, men kunde dock inte få av huvudet, och då det var bestämt, att den som skulle halshuggas inte skulle mottaga ett fjärde hugg, lämnade den grymme bödeln henne där halvdöd. I tre dagar överlevde hon detta och skänkte därunder alla sina ägodelar till de fattiga, och alla som hon hade omvänt anbefallde hon åt biskop Urbanus. Och den helige Urbanus begravde hennes kropp på den plats, där biskoparna ligga begravna, och invigde hennes hus till en kyrka, såsom hon hade begärt."
Cecilia blev tidigt ett omtyckt helgon. Hennes dödsdag, den 22 november, firades med stora fester och mycket musik. Därför blev Cecilia kyrkomusikens helgon. Fortfarande firar vi Cecilia den 22 november.