Möt medeltiden
TillbakaJordbruk
Nästan alla människor arbetade med jordbruk under medeltiden. De flesta var bönder och bodde på en gård. Men även präster, stadsbor och adelsmän hade odlingar och djur. För de flesta bönder var säden de odlade och djuren de födde upp viktigast. Men i många områden arbetade bönderna också med skogsbruk och fiske.
En bondfamilj kunde bestå av bonden, hans fru och tre eller fyra barn. Om det var en rik gård hade de en dräng eller piga. Bland gårdens djur kunde finnas oxar, kor, får, getter, grisar, höns och gäss. Oxarna användes som dragdjur exempelvis vid plöjning. Kor, får och getter gav mjölk. Av fårens ull tillverkade man sitt eget tyg till kläder. Hönsen värpte ägg. En del djur slaktades, vanligtvis på hösten, och på så sätt fick man kött.
De vanligaste sädesslagen var råg och korn. De användes till bröd och gröt. Av kornet bryggde man dessutom öl. Andra matväxter var kålrot, rovor, grönkål, lök, ärter och bönor. Många gårdar odlade lin till tyger.
Bondhustrun skötte de flesta arbetsuppgifterna på själva gården - kärna smör, spinna ull, väva tyg med mera. Mannen gjorde det mesta av arbetet ute på markerna, som att plöja och så på åkrarna och fälla träd i skogen. När barnen blev gamla nog fick de hjälpa till med lättare sysslor. Hela familjen hjälptes åt när det var dags för skörd, slåtter och slakt.
Om gården låg i en by var det naturligt och nödvändigt att samarbeta mellan gårdarna.
I Danmark och i de södra delarna av Sverige och Finland var alla byns åkrar samlade i två eller tre gärden. Inom varje gärde hade varje gård en eller flera långsmala åkerremsor, tegar. Ett gärde användes som betesmark för djuren varje år. På så sätt blev det gärdet gödslat och gav bättre skörd när man odlade upp det igen nästa år.