Möt medeltiden
TillbakaStockholm
Stockholm lär ha anlagts av Birger Jarl i mitten av 1200-talet. Med sitt läge, mitt i det dåtida Sverige, blev staden viktig för handeln mellan öst och väst. Redan 1289 nämns Stockholm som den folkrikaste staden i Sverige. Tio år senare kallades staden "hovetstad" - huvudstad. Samtidigt kan man säga att den stad där kungen för tillfället befann sig fungerade som huvudstad i riket. I mitten av 1400-talet hade Stockholm cirka 5000 invånare. Stockholms befolkning bestod av svenskar, tyskar och finnar. Tyskarna var i första hand handelsmän, ofta förmögna och med kontakter i hansestäderna. Finnarna däremot tillhörde de fattigare och var daglönare och arbetskarlar. Bland svenskarna fanns både rika köpmän och fattiga daglönare. Genom sitt läge blev Stockholm ett lås för Mälaren. Under senmedeltiden var det omöjligt att komma förbi med laster från jordbruksbygden runt Mälaren eller från gruvorna i Bergslagen utan att betala tull i Stockholm. Detta ökade kungamaktens och Hansans intresse för staden. Den blev alltmer en centralort i riket. Under det tidiga 1600-talet fanns de viktiga ämbetsmännen i Stockholm. Därför kan man kalla Stockholm för Sveriges huvudstad från och med denna tid. Det medeltida Stockholm låg på Stadsholmen (nuvarande Gamla Stan), Riddarholmen och Helgeandsholmen. Staden var befäst och hade redan under 1200-talet en borg med ett torn som högst upp hade tre kronor. Därför kallades borgen för Tre Kronor. Slottet Tre Kronor brann i maj 1697 och ersattes av det nuvarande Stockholms Slott. Hela stadsbilden i Gamla Stan ger ett medeltida intryck genom att gamla gator och gränder finns kvar.