I alla tider har människor försökt förhindra brottslighet. På medeltiden försökte man i första hand lösa tvister mellan två personer. Dagens straff är mer inriktade på hämnd. De vanligaste brotten i de medeltida städerna var slagsmål och stölder. Ibland inträffade någon grövre misshandel eller ett mord. Brott som förekom även då, men som är vanligare idag, är våldtäkt och ekonomiska brott, som bedrägeri och svindel. Stadens domstol var rådet eller som den kallades vid domstolsförhandlingarna rådstugurätten. Rättens uppgift var att lösa en konflikt mellan två parter, en person som hade felat och en annan som hade råkat illa ut. Straffet syftade till att den person som hade gjort fel skulle ge de drabbade människorna ersättning för vad de hade förlorat. Därför var det vanligaste straffet böter. När böterna var betalda var brottet förlåtet och ordningen återställd i staden. Avsikten var att ingen skulle tänka på att hämnas. Endast vid mycket grova brott eller om en person begick brott om och om igen blev straffen hårda. Då kunde en tjuv mista ett par fingrar eller en mördare bli dömd till döden. Stöld straffades hårt under medeltiden. Hade man stulit fick man betala höga böter eller så kunde man dömas till döden. Ibland kunde en dödsdömd person avrättas, men det vanligaste var att domen omvandlades till piskstraff eller böter. Fängelsestraff förekom aldrig. Ibland räckte det att brottslingen fick skämmas offentligt. Vid vissa brott dömde rätten till stocken eller skampålen som stod på stadens torg. Det kunde säkert vara värre för många att hamna i stocken än att få böter.