De högsta bland adelsmännen var riddarna. Kungen valde ut personer som han ville knyta närmare sig, personer han hade nytta av och litade på. Dessa kunde han dubba till riddare. Dubbningen ägde rum vid speciella tillfällen: när kungen kröntes, vid bröllop eller vid besök av utländska furstar. De som utvaldes var rika adelsmän i alla åldrar, från 20 års ålder upp till 60 årsåldern. Det var en ära att bli utvald och dubbad. Dagarna innan dubbningen skulle de utvalda fasta och be. Dubbningen ägde rum i en stor kyrka med många personer närvarande. I samband med gudstjänsten fick adelsmännen gå fram och svära riddareden: "Inför Gud den allsmäktige, jungfru Maria och Erik den helige lovar jag att - skydda den heliga kristna tron - värna den heliga kyrkan - stå upp mot orätt, stärka fred och rätt - skydda föräldrarlösa barn, jungfrur, änkor och fattigt folk - vara min konung trogen - inneha mitt riddarskap Gud till heder efter bästa förmåga Så hjälpe mig Gud och alla hans helgon" Därefter dubbade kungen med svärdet innan riddaren fick motta bevisen på sitt riddarskap: svärd och sköld. Efter gudstjänsten hade man stora festligheter som varade i flera dagar. Det största antalet riddare som dubbats vid ett och samma tillfälle var i samband med kung Erik av Pommerns kröning i Kalmar Storkyrka 1397. Då dubbades inte mindre än 133 personer, adelsmän från hela Norden. Läs mer om riddare under "Försvar".