De flesta människor i Norden var bönder. De bodde på en gård på landet. I de flesta områden låg gårdarna ensamma. Norden var skogrikt och det kunde vara långt mellan gårdarna. På slättbygderna, där odlingsmarken var fin, låg gårdarna tätt tillsammans. De bildade större eller mindre byar. I vissa områden låg gårdarna i byn på rad längs en bygata, så kallad radbyar. I andra områden låg gårdarna mer oregelbundet fördelade i byn. Bönderna i byn hjälptes åt med många saker, som slåtter och skörd. Eftersom gårdarna låg så nära varandra var det viktigt att man kom överens om när man skulle så, när man skulle släppa ut boskapen, när man skulle skörda och så vidare. På bystämman diskuterade man dessa frågor. En del byar hade en byordning där det gemensamma livet i byn var bestämt. Bara en del av bönderna ägde själva sin jord. Andra hyrde, arrenderade, marken av en adelsman eller ett kloster.