Under medeltiden grundades flera riddarordnar. Ordnarna som bestod av riddare, präster och lekbröder hade som syfte att strida för den kristna tron och bedriva korståg.
Tyska orden var den korsriddarorden som var mäktigast i Östersjöområdet under medeltiden. Sitt högkvarter hade man i Marienburg i Preussen (Malbork i nuvarande Polen). Tyska ordens medlemmar bar en vit klädnad med ett stort svart kors på. Orden leddes av en högmästare vid vars sida fanns ett råd med fem personer.
Tyska orden hade en stark krigsmakt. Med Preussen som bas erövrade man fler och fler områden. I de baltiska områdena var människorna fortfarande hedningar. Orden erövrade därför Livland och nuvarande Estland. Man hotade Polen och Litauen. Under några år, 1398-1408, innehade man även Gotland. Tyska ordens skepp syntes i hela södra Östersjöområdet. I de områden man erövrade byggde man borgar. Man underlättade för tyska adelsmän att komma dit och leda jordbruk och bedriva handel. De inhemska bönderna fick betala höga skatter och göra hårda dagsverken på herrgårdar och borgar.
Tyska orden var som starkast i slutet av 1300-talet. Orden var en stor maktfaktor i Östersjöområdet och upplevdes som ett hot även mot de nordiska länderna. Detta hot var en av de faktorer som låg bakom drottning Margaretas bildande av en union mellan de nordiska länderna, ett starkt, enat Norden.
Tyska ordens framgångar tog hastigt slut år 1410. I en drabbning mot Polen-Litauen besegrades ordens riddare och soldater vid staden Tannenberg. Tyska orden förlorade även senare flera hårda strider. I slutet av 1400-talet var Tyska orden inte samma maktfaktor som 100 år tidigare.
Under medeltiden grundades flera riddarordnar. Ordnarna som bestod av riddare, präster och lekbröder hade som syfte att strida för den kristna tron och bedriva korståg.
Tyska orden var den korsriddarorden som var mäktigast i Östersjöområdet under medeltiden. Sitt högkvarter hade man i Marienburg i Preussen (Malbork i nuvarande Polen). Tyska ordens medlemmar bar en vit klädnad med ett stort svart kors på. Orden leddes av en högmästare vid vars sida fanns ett råd med fem personer.
Tyska orden hade en stark krigsmakt. Med Preussen som bas erövrade man fler och fler områden. I de baltiska områdena var människorna fortfarande hedningar. Orden erövrade därför Livland och nuvarande Estland. Man hotade Polen och Litauen. Under några år, 1398-1408, innehade man även Gotland. Tyska ordens skepp syntes i hela södra Östersjöområdet. I de områden man erövrade byggde man borgar. Man underlättade för tyska adelsmän att komma dit och leda jordbruk och bedriva handel. De inhemska bönderna fick betala höga skatter och göra hårda dagsverken på herrgårdar och borgar.
Tyska orden var som starkast i slutet av 1300-talet. Orden var en stor maktfaktor i Östersjöområdet och upplevdes som ett hot även mot de nordiska länderna. Detta hot var en av de faktorer som låg bakom drottning Margaretas bildande av en union mellan de nordiska länderna, ett starkt, enat Norden.
Tyska ordens framgångar tog hastigt slut år 1410. I en drabbning mot Polen-Litauen besegrades ordens riddare och soldater vid staden Tannenberg. Tyska orden förlorade även senare flera hårda strider. I slutet av 1400-talet var Tyska orden inte samma maktfaktor som 100 år tidigare.