Möt medeltiden
TillbakaVad innebar unionen?
Kalmarunionen innebar att ett starkt nordiskt rike bildades. De tyska intressena i Östersjön hade ökat under 1300-talet. Tyskarna dominerade handel och ekonomi. De tyska handelsmännen bestämde ofta mer än kungar och furstar. I de viktigaste städerna var det tyska inflytandet stort. Det fanns en rädsla hos stormän och kungar i de nordiska länderna att tyskarna helt skulle ta över, att deras eget bestämmande skulle försvinna eller minska. I Danmark var man rädd att förlora sin ledande ställning i Norden. Även Tyska orden, en tysk riddarorden från Preussen, började att breda ut sig i södra Östersjön. Dessutom härjade sjörövare på Östersjön, de så kallade vitaliebröderna, som fortfarande stod på kung Albrekts sida. De nordiska länderna hotades från flera håll. Något måste göras. Kalmarunionen blev drottning Margaretas svar. Med en union skapade hon förutsättningar för ett starkt Norden med sig själv i centrum. Det förenade Norden var det största riket i Europa. Danmark blev det ledande landet inom unionen. Maktcentrum kom att ligga vid Öresund med städerna Köpenhamn, Malmö, Helsingborg och Landskrona, staden som Erik av Pommern anlade. Unionen var en storhetstid för det danska riket. Norge hamnade i skymundan och blev än mer beroende av Danmark. I Finland ökades nyodlingen vid denna tid samtidigt som landet moderniserades. I Sverige var man till en början nöjda med fred och välstånd, inte minst i gränsområdena där kontakter och handel underlättades. Gränsbygdens folk såg med glädje på unionen.