Möt medeltiden
TillbakaKalmar sommaren 1397
Sommaren 1397 var hektisk i Kalmar. Stora saker var på gång. Från alla håll kom det människor till staden. Hamnen med sin 90 meter långa brygga tog emot fartyg från alla de nordiska länderna. Västerport, stadens infart från väster, öppnade sina portar för inbjudna gäster, för adelsmän och biskopar, men också för nyfikna bönder. Staden, som normalt rymde 2000 människor, mångdubblade sin befolkning under kort tid. Gatorna var trånga. Vid marknadsbodarna knuffades människor. På torget uppträdde gycklare och pipare. Överallt var det människor. Kalmar var en av Sveriges viktigaste städer. En stor mur omgav och skyddade staden. I centrum låg den stora Nikolaikyrkan med sina 60 meter höga spiror. Hamnen var djup och tog ofta emot handelsskepp söderifrån. Den stora borgen var ett av Sveriges starkaste fästen. Våren 1397 gick inbjudan ut. Ryktet spred sig snabbt. Alla visste vad som skulle hända. Det var i den stora Nikolaikyrkan det hände. Det var här som den 15-årige kung Erik kröntes den 17 juni och smordes med den heliga oljan. Det var här som inte mindre än 133 adelsmän från alla de nordiska länderna dubbades till riddare. Efter kröningen stannade människorna kvar i staden. Stormännen samlades till överläggningar för att bestämma hur unionen skulle utformas. Samtidigt ordnades torneringar mellan de nyblivna riddarna, lekar och tävlingar mellan starka och viga ungdomar, gycklare uppträdde, folk handlade. Det var i Kalmar, sommaren 1397, som de tre nordiska länderna blev ett. Det var då som det största riket i Europa bildades. I slutet av juli, när överläggningarna var avklarade och breven undertecknade, började människorna bege sig hemåt igen. I augusti 1397 återgick människorna i Kalmar stad till ett mer normalt liv igen.