Möt medeltiden
TillbakaEngelbrektsupproret
Kung Erik ville vara en stor och mäktig unionskung, men han var inte lika smidig som Margareta. Han ville ha trogna män på sina slott, vilket innebar danska fogdar även på svenska slott. De svenska adelsmännen protesterade. Även kyrkans män blev irriterade när kungen utnämnde biskopar mot deras vilja. Samtidigt växte ett krig mellan Danmark, det tyska furstendömet Holstein och Hansan. Hansan slutade att sälja salt och andra varor till Sverige samtidigt som de vägrade att köpa svenskt järn och koppar. Kung Erik ökade skatterna för att få in pengar till kriget. Många människor i Sverige och Norge fick det svårt och protesterade. I Bergslagen bodde vid denna tid en bergsman som hette Engelbrekt Engelbrektsson. Engelbrekt och dalkarlarna hade fått nog av höga skatter och bristen på varor. Engelbrekt blev vald till upprorsledare. Fältropet "Bränn borgarna!" skallade och vid midsommartid 1434 brändes borgen Borganäs, där den hatade fogden Jösse Eriksson bodde, ned till grunden. Upproret spred sig snabbt söderut. Borgarna Faxehus, Köping, Piksborg och Helgesrum stormades och brändes. När Engelbrekt fick det svenska rådet att "uppsäga kungen tro och lydnad" förstod Erik att hans ställning var hotad. Han försökte få fred med Hansan och bönderna blev lovade lägre skatter. Vid ett riksmöte i Arboga år 1435 valdes Engelbrekt till rikshövitsman, men kung Erik satt kvar på Sveriges tron. Vid pingsttid 1436 överfölls och mördades Engelbrekt. Mordet satte fart på nya bondeuppror. 1439 störtades kung Erik av Pommern från Sveriges tron och Engelbrektsupproret hade nått sitt syfte.