Det fanns båtar och fartyg av alla slag och för olika uppgifter under medeltiden, både små båtar för fiske och stora handelsfartyg. Båtarna roddes eller seglades. En del fartyg hade bara en mast med ett segel, men under 1400-talet fanns det fartyg som var 50 meter långa och hade upp till fyra master med flera segel på varje mast. Många olika slags fartyg från olika länder seglade i Östersjön. De större fartygen, som kogg och holk, seglade över öppet hav den närmaste vägen mellan hamnarna. De var sjösäkra och kunde med hjälp av kompassen och lämpliga vindar ta sig mellan Lübeck, Kalmar, Visby och Riga rakt över Östersjön. Dog vinden ut eller om det stormade var man tvungen att stanna i hamn och vänta på bättre väder. Sjömännen fick inte ha för bråttom. Det viktigaste var att man kom säkert fram med sin värdefulla last. Mellan städer och köpingar vid kusten seglade man med mindre fartyg. Man letade sig fram längs kusten med hjälp av kända landmärken som höga berg och byggnader eller med uppbyggda kummel och båkar. För att undvika att gå på grund mättes vattendjupet med ett lod, en lina med en tyngd i änden. I städernas hamnar var det liv och rörelse. Köpmän och skeppare gjorde upp om resor till främmande hamnar. På bryggorna fördes varorna ut till båtar som låg och väntade på att bli lastade. Sjömän tog farväl av hustrur och barn som de inte skulle få träffa på flera månader. Sjömännen hade ett hårt och viktigt arbete. Många människor var beroende av att de på ett säkert sätt kunde frakta dyrbara och viktiga laster.