Möt medeltiden
TillbakaRiddare och fotfolk
Alla adelsmän hade skyldighet att ställa upp till rikets försvar med vapen, rustning och häst. De adelsmän som stod kungen närmast var riddarna. Vid vissa tillfällen valde kungen att dubba adelsmän till riddare, exempelvis när han tillträdde som kung eller när han gifte sig. En riddare fick hederstiteln Herr. Kungen dubbade både yngre och äldre adelsmän, helt enkelt de personer han hade nytta av i riket. I strid var rytteriet, med adelsmän och riddare i rustning på sina hästar, den starkaste delen av en stridshär. När de kom i full karriär över slagfältet bleknade fienden. Förutom ryttarna utgjorde fotfolket en omistlig del av trupperna. Alla vuxna män hade skyldighet att ställa upp till rikets försvar. När kriget hotade tändes vårdkasarna och en budkavel skickades runt i bygden. Meddelandet var att alla skulle samlas på en bestämd plats. Det kunde vara vid en borg eller på tingsplatsen. Bönderna kom med sina vapen: pilbågar, armborst, spjut eller hillebard. Adelsmän och riddare kom också dit, liksom de soldater som kungen anställt, legoknektarna. Alla drog ut i strid mot fienden. Ryttare och legoknektar hade som uppgift att anfalla fienden med kraft. Bönderna deltog också på slagfältet, men de hade även andra uppgifter. Eftersom de kände till trakten kunde de bygga hinder för fienden och ligga i bakhåll för mindre grupper. Böndernas bågar och spjut kunde då vara mycket effektiva. De som lämnade sina gårdar för att dra ut i strid gjorde det knappast med gott hjärta. De visste att om kom de tillbaka från slagfältet kunde det vara med ett ben eller en arm mindre, om de överhuvudtaget kom tillbaka. På nästa sida kan du läsa om vapnen som riddarna och fotfolket använde. Vill du läsa mer om hur man blev riddare och vad en riddare lovade i sin riddared kan du gå in under rubriken "Samhället. Samhällsklasser".