Rolandsången är en riddardikt som många människor kände till under medeltiden. Roland var en modig och tapper riddare som offrade sitt liv för kungen.
Rolandsången berättar om hur Karl den Store, frankernas kung runt år 800, invaderade Spanien, som då hölls av araberna. Araberna var inte kristna, utan hedningar. Efter ett tag drog sig soldaterna tillbaka till Frankrike. De gick över höga bergspass. Kungen gick först och Roland och hans soldater på slutet. Plötsligt blev Rolands soldatgrupp överfallen. För att inte riskera att kungen också skulle falla offer för fienden lät Roland bli att kalla på hjälp. När han slutligen blåste i sitt horn, Olifant, för att få hjälp var det för sent. Karl hörde hornet och rusade tillbaka, bara för att finna Roland döende. Men genom att Roland så tappert försvarade sig mot fienden klarade sig Karl och resten av soldaterna.
Här kan du läsa om när Roland och frankerna slår läger med sitt banér, sin fana. De märker inte att de hedniska araberna smyger fram i dalarna klädda i rustning till överfall och strid.
"Karl har förhärjat Spanien med sin makt,
vräkt borgar kull och städer ödelagt.
Nu är mitt fälttåg slut, har kejsarn sagt,
och hemåt mot det ljuva landet drar han.
Rakt upp mot himlen på en kulles topp
har Roland nu ställt härbanéret opp;
kring detta lägrar sig de franskas tropp.
Längs djupa dalar fram drar hednaskaran.
Envar av dem i präktig vapendräkt:
kring hjässan hjälm, av brynja kroppen täckt,
svärd vässat, sköld i rem och lansen sträckt
mot skyn: så fyrahundratusen käckt
dra fram till där en ås står skogbetäckt,
att vänta där tills nästa morgon bräckt.
De franske veta ingenting om faran."