Att läsa en ramsa är ett bra sätt att komma ihåg saker och ting. Det var inte många som kunde skriva eller läsa under medeltiden och papper och pennor var sällsynta. Därför gällde det att hålla viktiga saker i huvudet. Men ramsor kan ju också vara roliga. Den här känner du säkert igen. Ole, dole doff kinke, lane, koff koffetiane, binkebane ole, dole, doff Ärtan, pärtan piff ärtan pärtan puff semilimaka, kuckelikaka ärtan, pärtan, puff Denna ramsan lästes redan under medeltiden. Några av orden är latin, det språk som prästerna använde i gudstjänsten. Men de flesta människorna förstod inte vad prästen sa. När de försökte härma honom blev orden ganska konstiga. Det tyckte man var roligt så man gjorde en ramsa av det. De ord som uttalades av prästen i gudstjänsten var magiska. Speciellt laddade med kraft var de latinska orden som prästen läste vid nattvarden. Då sa han: "Hoc est corpus" (Detta är min kropp). Behövde man en särskilt stark och magisk ramsa ord kunde man använda de här orden. Men man vågade inte säga precis likadant. Så man sa "Hokus pokus". Ville man göra sin ramsa ännu starkare lade man till ordet "filiokus". De ordet hämtade man från kyrkans trosbekännelse, "filioque". Om man ville att något alldeles särskilt och magiskt skulle hända kunde man alltså säga: "Hokus, pokus, filiokus".