"En liten son till Johan i Sörby, Munktorps socken, Västerås stift, föll av oförsiktighet i elden. Han brände sig så förskräckligt på ansikte, bröst, händer och armar, att han kom att likna ett kol och inte en människa. Föräldrarna greps av sådan våldsam smärta häröver - pojken hade ännu inte fyllt sju år. Utom andra prövningar som de hade att utstå, måste de nu uppleva sonens död. Fadern bad av hela sitt hjärta för sin sons liv och hälsa och lovade att som pilgrim besöka Guds tjänarinna (det vill säga Birgittas grav). Inom få dagar återfick gossen full hälsa, såsom hans fader bekände för oss på Kristi Himmelsfärdsdag (12 juni 1376). Vittnen är herr Lars, ställföreträdande kyrkoherde i nämnda kyrka, och Håkan i Sandstad, samma socken".
En dramatisk glimt från en bondstuga i mellansverige försommaren 1376. Berättelsen är hämtad från Myrdal/Bäärnhielms bok: Kvinnor, barn och fester i medeltida mirakelberättelser.