Möt medeltiden
TillbakaMirakelberättelser
"Tvåårige Bo, son till bonden Peter i Klåstads by, nära Vadstena, Linköpings stift, svalde onsdagen efter S:t Pauli omvändelses dag (slutet av januari) ett stort stycke av en järnspik, vilken trängde djupt in i hans strupe. Spiken kunde inte röras varken upp eller ned. Hans moder Margareta kunde beröra den med sitt långfinger men kunde inte dra ut den...." En dramatisk onsdag i Östergötland på 1370-talet. Bo är nära döden. Endast ett under, ett mirakel, kan rädda honom till livet. Vad gör den förtvivlade modern ?: "Då hon såg att gossen var nära döden bar modern honom till kapellet. Hans ögon var redan fördragna och han kunde inte andas. Margareta bad ödmjukt till fru Birgitta för pojken. Medan hon bad, försvann järnet och barnet började genast dia modersbröstet med glad uppsyn. Vittnen är Olov och Johan, bönder i Klåstads by." Ett mirakel har inträffat. Tvåårige Bo har blivit levande igen. Berättelsen ovan är en mirakelberättelse. Genom dessa berättelser kommer vi de vanliga medeltidsmänniskorna nära. En mirakelberättelse skrevs ner för att motivera att få en person helgonförklarad. Genom att skriva om de under, mirakler, som skedde när människor bad till en död person som varit gudfruktig i sitt liv ville man visa att denna person borde bli ett helgon. (som med den heliga Birgitta i berättelsen). Miraklerna skrevs ned av präster som sedan förde dem vidare till påven i Rom. Undret måste ha bevittnats av flera trovärdiga personer för att godkännas. De fick inte heller vara tydligt överdrivna. Detta gör att man kan lita på att det som berättas verkligen har hänt. Vi får genom berättelserna en glimt av det medeltida vardagslivet. Vi får reda på människors glädjeämnen och bekymmer. Vi får höra vilka sjukdomar som drabbade dem, vilka olyckor som var vanliga. Vi märker också den kärlek som fanns mellan föräldrar och barn. En stor del av berättelserna handlar nämligen om barn. Det är vanligt att de personer som bad om hjälp avgav ett löfte. De kanske lovade att gå till helgonets grav eller att skänka en större gåva till de fattiga.