"Asta, änka från gården och socknen Ödsmål i Oslo stift (Bohuslän), gick vid allhelgonatid över en bro, under vilken var en tämligen häftig ström. Hon bar på sina axlar sin treåriga dotter Estrid. Modern snavade och flickan föll olycktligtvis i strömmen och fördes av dess våldsamt snabba lopp under ett kvarnhjul, som stod i närheten. När den sörjande modern såg detta, började hon gråta bittert och sa: "O vördnadsvärda fru Birgitta, giv mig min flicka levande tillbaka, så skall jag med tacksägelser bära henne till ditt kloster". Sedan sprang hon hit och dit omkring stranden och såg henne till slut hållas fast mellan två stenar i vattnet med huvudet nedåt, så att hennes fötter emellanåt höjdes över vågorna och emellanåt sjönk. I denna ställning kvarhölls hon omkring tre timmar, tills det kom en stark man, som, rörd av den olyckliga änkans tårar, med svårighet och med den största fara drog flickan ur strömmen. Nästan alla hennes kropps ben var då sönderbrutna och hon var alldeles död. Men den stackars modern upphörde icke med sin bön, förrän flickan stod levande upp och återfick sina lemmars fullständiga hälsa. På Petri fängelses dag bekände denna kvinna med sin dotter detta på ett verkligt trovärdigt sätt, åhörd av de hedervärda och pålitliga männen herr Lars, präst i Linköping, herr Peter Porse, riddare från Nobynäs, Lommaryds socken i samma stift och Torer Bassa från Tobo gård i Vimmerby socken, nämnda stift samt många andra".
En kulen höstdag i Bohuslän på 1370-talet.