Möt medeltiden
TillbakaBönder
Under sen järnålder koncentrerades bebyggelsen till vissa områden. Järnåldersgravfält finns bland annat vid Kråkerum och Kronobäck. Vid tidig medeltid fanns några mindre byar i kustområdet. I övrigt bodde bönderna på ensamgårdar. Under loppet av 1100- och 1200-talen expanderade bygden kraftigt. Byarna blev större samtidigt som ny mark bröts i skogsbygden. Nykolonisationen kan vi se genom ortnamn på bland annat -ryd och -hult.
Flera bönder i Stranda ägde själva sin gård och betalade skatt till staten. De var skattebönder. Vid kusten och i gränstrakterna fanns det många adelsmän. De ägde många gårdar. De bönder som brukade dessa gårdar kallas frälsebönder. Bönderna ägde alltså inte sin gård själv utan hyrde, arrenderade den av adelsmannen, frälsemannen. De betalade sin skatt, sin arrendeavgift, till honom. Det vanliga var att man skrev ett kontrakt på sex år. Därefter fick man skriva ett nytt avtal. I många fall var bonden tvungen att betala en extra avgift vart sjätte år för att få bli kvar på sin gård. Det kunde vara betydligt besvärligare att vara frälsebonde än skattebonde. I många byar vid kusten fanns både skatte- och frälsebönder.
Även kyrkan, biskopen och klostren ägde gårdar. De bönder som hyrde dessa gårdar kallades kyrko-, biskops- och klosterbönder. De betalade sin skatt, sin arrendeavgift, till kyrkan, biskopen eller ett kloster. Vadstena kloster, Kalmar nunnekloster och Kronobäcks kloster ägde gårdar i området.
Bönderna levde ett normalt bondeliv med odling och boskapsskötsel. I skogsbygden kombination med skogsbruk, kolning, tjärbränning och inte minst järnframställning.
Den medeltida odlingsexpansionen varade till slutet av 1300-talet. Sommaren 1350 kom pesten, digerdöden, den stora döden, till Kalmar. Redan under hösten nådde den Stranda, både kusten och skogsbygderna. Pesten slog hårt, inte minst i marginalbygderna. Detta var en av orsakerna till att jordbruket minskade i slutet av 1300-talet och under stora delar av 1400-talet. Flera gånger kom pesten tillbaka. Flera gånger kom pesten tillbaka. 1363-66, 1393-99, 1404-06, 1411-16 var pestår. Inte förrän i slutet av 1400-talet återhämtade sig jordbruket.