Lösen var under tidig medeltid den viktigaste orten vid Lyckebyåns mynning i Blekinge. Det var hit som ämnesjärnet från Vissefjärda och Algutsboda transporterades. Sedan skeppades det söderöver till de nordtyska städerna under benämningen "Blekingejärn". Lösen var den närmaste hamnstaden för bönderna i Emmabodabygden. När man for dit hade man med sig, förutom järn, även jordbruksprodukter som smör, ost och säd. Tillbaka till bondgården kunde man komma med salt, tyger, kryddor, vin eller tyskt öl. Lösen, liksom hela Blekinge, tillhörde Danmark under större delen av medeltiden. Utbytet över gränsen mellan Sverige och Danmark var hela tiden viktigt. Vid orostider kunde det dock bli problem att ta sig ned till kusten. Noteras kan att Blekinge under åren 1332-1360 var svenskt.
Vid 1400-talets mitt hade havsviken vid Lösen grundats upp så mycket att de större fartygen inte kunde gå in längre. Då beslöt man att flytta staden fyra kilometer åt väster. Den nya staden kom att heta Lyckå.
Både Lösen och Lyckå var små hamnstäder, men viktiga för dem som handlade där.