Småland var under medeltiden indelat i folkland. Ett folkland var ett naturligt avgränsat område, en bygd, där människorna kände samhörighet med varandra. På landstinget träffades alla jordägare och diskuterade gemensamma frågor och tog beslut som berörde alla. Varje folkland hade en tingsplats där domstolen sammanträdde. I Kalmar län fanns folklanden Möre, Handbörd, Stranda, Aspeland, Sevede och Tjust. Dessutom var Öland ett eget folkland. Människorna som bodde i folklanden kände sig som mörebo, tjustbo, öning, sevedebo osv.
Den landskapslag som gällde i området under 1200- och första halvan av 1300-talet var desamma som i Östergötland. I mitten av 1300-talet fick hela landet en landslag och en stadslag.
Hela Kalmar län tillhörde Linköpings stift under medeltiden. Sin biskop hade man alltså i Linköping.