Släkten Svinakula tillhörde en nordtysk adelssläkt som kom in i Sverige i början på 1300-talet. Henrik Svinakula föddes i Sverige under första halvan av 1300-talet. Fadern hette Lyder Svinakula och modern Katarina. Henrik var från början en rik man och ägde många gårdar i delar av Småland och Östergötland. I Kristdala socken innehade han inte mindre än sex gårdar (Mellingerum, Möllekulla, Kalerum, Dabbekulla, Libbekulla och Röstorp samt Hägerums kvarn). Henrik gifte sig med Kristina Björnsdotter, en rik adelsdam med gårdar i Närke. Av okänd anledning fick de dock ekonomiska problem i slutet på 1350-talet och var tvungna att sälja sina gårdar. Under åren 1359-1377 såldes den ena gården efter den andra i Kristdala socken till adelsmannen Claus Ruska. 1381 var Henrik och Kristina till och med tvungna att sälja Ingeborgs släktgård i Närke. Några år tidigare hade deras enda barn avlidit, dottern Ingeborg.
Henrik Svinakula var alltså vid mitten av 1300-talet en rik adelsman med mycket makt och många gårdar. Många bönder i Kristdala socken fick säkert känna på hans kraft och styrka.
Släkten Svinakulas vapen var ett gapande svinhuvud i röd färg med långa betar och röd tunga. Två minnessköldar i trä med vapenbilden målad på grov väv finns bevarade i Kristdala kyrka. Kanske stöttade Lyder och Henrik Svinakula kyrkan och blev därför begravda där.