När man blev sjuk eller skadad i en olycka var man tvungen att vila från arbetet. Det kunde vara svårt om det skedde mitt i slåttern eller skörden. Bondhustrun kände till hur man lade om ett sår och en del växter och örter som kunde lindra sjukdom. Om inte sjukdomen gick över fick man gå till en klok gubbe eller klok gumma. De hade salvor och drycker som skulle hjälpa den sjuke att bli frisk. Läste de en ramsa över det onda skulle det underlätta tillfrisknandet.
De som bodde i närheten av ett kloster på landet eller intill en stad kunde gå till munkarna eller nunnorna för att få hjälp. Dessa var kunniga på läkeörter och mediciner.
Sjukdomar spred sig inte lika snabbt på landet som i staden. Å andra sidan hade bönderna ofta längre till en mer kvalificerad hjälp i form av munkar eller nunnor. Den medeltida människan lärde sig att acceptera att alla skador inte kunde läkas eller att man kanske inte blev frisk från en sjukdom. De levde nära sjukdom och död på ett helt annat sätt än idag.
Vill du läsa mer om sjukdomar se "Samhället. Liv och död" och "Livet i staden. Vardag och fest".