En del bönder hyrde, arrenderade, sin gård av kronan, det vill säga kungen. Kronan hävdade under 1100-talet att den hade rätt till all mark i landet. De bönder som bröt ny mark fick därför i många fall inte själva äga sin jord utan de fick hyra den av kronan.
Den avgift som kronobönderna betalade skulle bekosta kungens hov. Pengarna användes till den mat och dryck som kungen och hans hov behövde när de reste runt mellan slotten i landet. Kungens fogde såg till att bönderna betalade tillräckligt mycket och att allt betalades i rätt tid. Fogden fick en del av de pengar och varor som bönderna betalade in. Det fanns därför fogdar som ville få bönderna att betala så mycket som möjligt för att själva tjäna mer pengar. Det var inte ovanligt att bönderna vände sig till kungen för att klaga på de hårda fogdarna.