HNEFATAFEL
Hnefatafel består av ett bräde med nio rutor på varje sida. På brädan kämpar två arméer mot varandra. I mitten står den svarta hären runt sin kung. Kungen ska fly från sin borg mitt på brädet till någon av de fyra borgarna i brädets hörn. De vita soldaterna anfaller. Deras uppgift är att fånga och döda kungen. Spelet är ganska enkelt, men kan bli mycket dramatiskt. Det kan spelas från ungefär nio år, men spelas med fördel även av vuxna.
Hnefatafel var mycket populärt i Norden under medeltiden. Det omtalas i de isländska sagorna från 1200-talet. Ordet hnefatafel är isländska där hnefi betyder kung och tafel är brädan man spelar på. Fynd av spelpjäser har gjorts på flera platser i Norden. Det sägs att schack blev så populärt när det kom till Norden under tidig medeltid därför att man var van att spela hnefatafel. Ett annat namn för hnefatafel är tablut (bräda), ett namn som samerna använde på 1700-talet.
BRÄDE
Bräde var populärt bland borgarna. Idag kallas spelet backgammon och spelas över stora delar av världen. Spelet går ut på att föra sina brickor runt spelbrädet och slutligen tillbaka till den plats varifrån man började. De medeltida reglerna skiljer sig till viss del från dagens.
Andra medeltida brädspel är schack, dam och kvarn. Beskrivning av kvarnspelet finner du under "Livet på landsbygden. Vardag och fest".
KORTSPEL
I slutet av 1300-talet vet vi att man spelade kort i de sydeuropeiska städerna. Det dröjde säkert inte många år innan även nordborna kände till kortspelet. Den medeltida kortleken bestod, liksom dagens, av 52 kort. Det fanns numrerade kort från ett till tio, en kung och två knektar, den ene något högre värderad än den andre. Svitmärkena kunde skifta, men vanligt var bägare eller krus, mynt, svärd och påkar. Ruter, spader, hjärter och klöver, som används idag, kom i bruk på 1500-talet. Normalt spelade man om pengar, men insatserna fick inte vara för höga.