Kläderna berättade mycket om människorna. Man kunde se om det var en rik köpman, en hantverkare eller en bonde på tillfälligt besök i staden. Det var stor skillnad på rådmannen och tjänstekvinnan. Det var också stor skillnad mellan vardagskläder och festkläder. En man hade till vardags en knälång kjortel eller kolt och hosor. Runt huvud och hals bar han en hätta ibland försedd med en strut baktill. Var det kallt kunde han svepa in sig i en varm mantel. Allt var gjort i ylle. Kvinnorna hade en underklänning, särk, i grovt linne och ovanpå detta en överklänning, surcot, med eller utan ärmar, i ylle. Barnen hade på sig en enkel linne- eller yllekolt, på huvudet en hätta eller kilmössa. Rika personer kunde gå klädda i sammet eller siden, ofta i vackra färger. Pälskläder av ekorre eller hermelin tillhörde också de rika. Vardagskläderna tillverkades i hemmen av linne och ylle från landet. De finare tygerna importerades från Flandern (Holland idag). Tygbalarna lastades av i staden och öppnades i klädeshuset, där det lagrades tyger i olika färger och kvalitéer. Stadens överskärare gjorde tygerna släta och glansiga. Skräddarna sydde upp fina kläder för adelsmän och borgare. Buntmakarna (skinnhandlarna) gjorde kläder i skinn och päls. Det var många hantverkare i staden som levde på att göra fina och dyrbara kläder. Till kläderna hörde ofta bälten och skinnväskor. Handelsmannen och hans hustru hade fina smycken och spännen. När bönderna kom in till staden ville de säkert köpa främmande tyger att sy kläder av i stället för det hemvävda. Läs mer om kläder under "Livet på landet. Vardag och fest."