Redan på 1000-talet grundades städer i de nordiska länderna för att kungen skulle få bättre kontroll över riket. I städerna skapades möjlighet att ta upp skatt, hålla en armé och tillverka mynt. Samtidigt blev Norden kristet. Därför var kyrkan ofta med när städer anlades under den tidiga medeltiden. Sigtuna, Ribe och Schleswig är exempel på tidiga städer.
Under 1100-talet och 1200-talet anlades de flesta nya städerna för att få kontrollen över handeln runt Östersjön. På det sättet fick kungamakten inkomster samtidigt som man skapade bättre kontroll av riket och möjligheter att ta upp skatt.
Städerna byggdes upp som Lübeck med gator som gick från hamnen mot ett torg där kyrkan och rådhuset låg. Dessa städer kom att styras enligt tyska lagar. Under 1200-talet knöts de till Hansan som på så sätt kom att kontrollera ett band av städer runt hela Östersjön. Exempel på sådana städer är Lübeck, Visby, Riga, Kalmar, Stockholm, Köpenhamn, Rostock och Bergen.