Möt medeltiden
TillbakaDen tyska rätten
De tyska handelsmän som grundade städer förde med sig egna lagar, en egen stadsrätt. De var olika utformade beroende på vilken stad handelsmännen kom från. Lagarna lät handelsmännen få fördelar. I lagen stod också att rådet skulle bestämma i städerna i stället för kungen eller fursten. Staden Lübecks egna lagar, lübsk rätt, blev den mest spridda stadsrätten i östersjöområdet.
I Sverige ville dock kungamakten ha kontroll över städerna och i ett brev skriver Birger Jarl 1250 att alla tyskar har rätt att handla i Sverige under förutsättning att de lyder svensk lag. Detta ledde till stridigheter om svensk eller tysk lag skulle gälla i de städer som funnits före 1250. De tyskar som bodde i sådana gamla städer tyckte att tysk lag skulle gälla.
Ett exempel på detta är en arvstvist i Kalmar omkring 1255. En tysk köpman hade dött i Kalmar och hans arvingar i Lübeck ville ha arvet, men enligt svensk lag skulle utlänningars arv gå till kungen. Vem som till slut fick arvet vet vi dock inte.
Sverige fick en ny lag i mitten av 1300-talet, kung Magnus Erikssons stadslag, som var en blandning av tysk och svensk lag.