Möt medeltiden
TillbakaAdel
Adelsmännen hade stor makt under medeltiden. En adelsman var en person som ställde upp med vapen, rustning och en stridsduglig häst till rikets försvar. Den som hade råd med detta belönades av kungen med skattefrihet. Adeln kallades under medeltiden för frälse, eftersom de var befriade från skatt. Endast någon procent av befolkningen i de nordiska länderna utgjordes av adel. Det var dessutom stora skillnader inom adeln. De rikaste, högadeln, de som satt i riksrådet och beslutade i landet var väldigt få, i Sverige ungefär 20 familjer. Dessa höll ihop och stärkte sina band genom gåvor, genom att se till att barnen gifte sig med rätt person och genom att hålla stora fester. Det var viktigt att komma med på festerna för där skaffade man sig goda kontakter och där bestämdes mycket av det som rörde makten i riket. Lågadeln hade inte lika mycket pengar och makt. De kunde ha problem med att hålla rustning och häst till rikets försvar. Adelsmännen fick inkomster genom att äga många gårdar. De bönder som brukade dessa gårdar betalade en avgift till adelsmannen och fick dessutom göra dagsverken på hans huvudgård. Rika adelsmän kunde äga hundratals gårdar, medan en person ur lågadeln kanske bara ägde några gårdar. En gång per år samlades alla adelsmän på bestämda platser för vapensyn. Det kunde vara i Skara, Linköping, Uppsala eller Kalmar. Kungens fogde kontrollerade att adelsmannens vapen, rustning och häst var i dugligt skick. Här kunde en adelsman bli av med sin adelstitel om hans vapen, rustning eller häst inte blev godkänd. Vapensynerna var festliga tillställningar med marknad och tornering. Under medeltiden var det ofta en kamp vem som skulle bestämma i riket, de rika adelsmännen i riksrådet eller kungen. Läs mer om adel under "Samhället. Försvar", "Livet i staden. Landet runt staden" och "Livet på landet. Samhällsklasser".