Människorna på Island bodde inte i byar utan var och en hade sin egen gård. Avstånden mellan gårdarna kunde vara långa. Islänningarna levde på boskapsskötsel och fiske. Många hade får och ullen höll god kvalité. Fisket hade betydelse. Även norrmän, danskar och engelsmän fiskade mycket i de isländska vattnen. Islänningarna exporterade täta och fina ylletyger, vadmal, och dessutom torkad fisk. Staden Bergen i västra Norge skötte handeln från Island under lång tid. Man sålde ylletygerna och fisken vidare till Hansans köpmän.
Redan 1262 underkastade sig islänningarna under Norges kung. 1380 följde Island med Norge i unionen med Danmark. Därefter växte det danska inflytandet. Engelsmännen var också intresserade av Island under 1400-talet. Även om Island tillhörde Norge och Danmark hade man sin egen riksdag där man beslöt i egna frågor. Riksdagen kallades och kallas fortfarande alltinget.
De isländska sagorna är berömda. Under långa, mörka vinterkvällar berättade islänningarna om gamla gudar, forntida kungar och släkter. På 1200-talet skrev Snorre Sturlasson ned vackra dikter och flera av de spännande berättelserna. Hans mest kända skrift är diktverket Eddan.
Under "Berättelser och bilder" kan du läsa den vackra dikten om jordens skapelse.