Munkklostren leddes av en abbot och nunneklostren av en abbedissa. Till sin hjälp hade de en prior respektive priorinna. En del av munkarna var prästvigda. De fick leda mässan, döpa, konfirmera, viga, ta emot bikt och begrava. Nunneklostren besöktes dagligen av prästvigda munkar eller predikarebröder (se "tiggarordnar") som förrättade mässan tillsammans med dem.
I klostren fanns det också lekbröder eller leksystrar. De skötte stora delar av det praktiska arbetet med hantverk, jordbruk, matlagning m.m.
Innan man fick bli munk eller nunna skulle man gå en viss prövotid i klostret. Dessa pojkar och flickor kallades först postulanter och sedan, när de avlagt vissa löften, noviser. Först när man var helt säker på att man ville bli munk eller nunna fick man avlägga de slutliga klosterlöftena.
Många munkar och nunnor var duktiga på olika praktiska arbeten. Flera blev skickliga i att skriva av heliga skrifter. Ibland formades de till rena konstverk. Vissa nunnor var mycket duktiga att brodera. Inte minst nunnorna i Vadstena var kända för sina prästskrudar och altarkläden.