Engelbrekt föddes någon gång på 1390-talet. Han tillhörde en tysk adelssläkt som hade invandrat till Norberg i Dalarna. Som ung var Erik väpnare (soldat) i kung Eriks armé. Vi vet inte hur han såg ut men en uppsalapräst beskriver honom som"liten till växten, rådklok, och tapper".
Det är som ledare för Engelbrekstupproret han har gått till historien. 1435 utsågs Engelbrekt till rikshövitsman och fick då Örebro slott och län att styra över.
Kriget var hårt och grymt för Engelbrekt och hans mannar. De skulle inte bara skydda sig mot fienden. Ofta hade de inte tillräckligt med mat. Vintern 1436 var dessutom mycket kall och flera av soldaterna frös ihjäl. Engelbrekt fick stora besvär med sina leder. Till slut kunde han bara ta sig fram med hjälp av kryckor.
Engelbrekt och riksrådet Bengt Stensson Natt och Dag blev ovänner under kriget. Engelbrekt, hans hustru och tjänare reste mot Stockholm för att träffa kungens råd och diskutera tvisten. På vägen dit passerade Engelbrekt Stenssons slott Göksholm. Utan förvarning anfölls Engelbrekt av en grupp soldater från slottet. Med hjälp av sina kryckor lyckas han försvara sig men till slut riktades ett slag mot hans huvud som då klövs. Engelbrekts hustru och tjänare togs till fånga.
Engelbrekts begravdes i Örebro. Graven blev en plats dit många vallfärdade. Det berättades om under som inträffade där, att sjuka människor blev friska. Engelbrekt kom att dyrkas som ett folkligt helgon.