Möt medeltiden

Tillbaka

Riddarens rustning

Riddarens rustning

Riddarens rustning under 1300- och 1400-talen var stor och tung. Hela kroppen täcktes med plåt för att ge skydd mot pilar och svärdshugg. En hel rustning vägde cirka 35 kg. Det gällde att vara stark och vältränad för att orka bära rustningen. Det var också dyrt att framställa rustningens alla delar.

Underst bar riddaren en stoppad rustningsjacka, en gambeson, för att inte rustningen skulle skava och för att för att slagen inte skulle kännas så hårt. Utanpå den kunde han ha ett Visbypansar, en läderjacka som på insidan var klädd med en rad plåtar. Pansaret gav riddaren stor smidighet och rörlighet. På slutet av 1300-talet började en del använda hela bröst- och ryggplåtar, så kallade harnesk. Det var tyngre och stelare än Visbypansaret, men gav ett starkare skydd. Armar och ben kläddes med skenor av plåt. Det fanns skenor för överarmarna, underarmarna, låren och vadbenen. På fötterna hade riddaren plåtskor. Riddarens hjälm kunde vara formad som en tunna, en så kallad tunnhjälm, med springor för ögonen. Slogs man länge blev dessa svåra att andas i. Därför använde en del hjälmar med uppfällbart visir för ögon och mun, vilket underlättade andningen. Eftersom halsen var ett oskyddat ställe använde många särskilda halsskydd. På händerna hade riddaren handskar av plåt.

Riddaren satt till häst när han stred. På marken kunde han bli ett lätt byte för soldater med långa pikar. Ibland var även hästen täckt med plåt. I händerna höll riddaren sitt svärd och sin sköld. I början av 1400-talet slutade många att använda sköld eftersom den var för tung att kämpa med, när man satt på hästryggen.

I en strid var det ofta svårt att se vem som var vän och vem som var fiende. Riddaren bar ett märke eller en prydnad på hjälmen. Ibland hade han ett tygstycke utanpå rustningen, en lång surcoat eller en kort tabard, som visade vem han var. Även på skölden kunde man se riddarens heraldiska vapen.

Det var dyrt att bygga och underhålla en rustning. Plåtarna måste hela tiden lagas och putsas. Det var endast de rikaste som hade råd.